du lilla
du som stannat
jag lovar dig
du rädda
sorgsna så sköra
jag ska lyssna
stryka ditt hår
låta dig vila
när tröttheten
blir för svår
men släpp ditt
krampande tag
följ mig
låt mig leda oss
till den äng
där vi kan få blomma
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar