för en stund var längtan
efter brutna ben
en oförmåga att stå
större än att
åter lära sig gå
ta nya steg
söker modet att
trotsa ärren
ödmjukheten att se
dem stappla
tron på att de ska bära
och viljan att finna dem
en riktning
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
fin poesi, och vilka fantastiska bilder! R B
SvaraRadera